pimpie

Jag går med en galet jobbig känsla i magen, huvudet bara snurrar av extensionella frågor. Det säger mig att det kommer att bli ett bra inlägg, rikt på förslag frågor och idéer. Ett inlägg som väcker något i den som läser. Det är väl alla skribenters dröm egentligen, att trigga fram något hos läsaren. Äsch, jag vet inte. Jag skriver bra då jag har något som berör mig riktigt hårt numera, och min enda drivkraft är allt jobbigt som sker i mitt liv, och då menar jag inte att klämma lillfingret i dörren eller liknande (dåligt exempel, det gör skit ont)
 Nej, jag har blivit en tänkare istället för skrivare. Förr skrev jag precis allt precis hela tiden, nu mera hinner jag inte eller orkar inte. Jag skriver mest saker som bara måste ut innan jag exploderar av sorg eller ovesäntliga saker här på bloggen som ingen bryr sig ett smack om egentligen, inte ens jag. Det är som att min vardag absorberar mina ambitioner och passioner, ja hela min drivkraft till fantasi, till en värld långt långt borta. 
Varje dag är det samma veva; skola, plugga, träna, sova. Varje dag, och då räknade jag inte med städa och alla andra sysslor som ska göras.  Kalla mig gnällspik, eller bortskämd, eller vad fan ni vill, det är lätt att se ljuspunkter i andras helveten. Jag vet, jag är mästaren själv. Man är mästare på att hitta lösningar i andras problem då någon klagar, mästare på att vara den kloka, sucka och säga " men det är ju hur lätt som helst" Eller så skiter man i det och njuter av att någon annan har det sämre än en själv, vilket är en njutning i sig, av full förakt. Det sistnämnda är något som jag undviker. Jag ogillar när folk i min omgivning har det svårt vem det än är, jag till och med hatar det. Jag tror att det är därför som jag visar mig vara så klok och vis i sådana situationer, tyvärr.
I alla fall så vill jag komma till att vardag, vardag, vardag är det första ordet på min hatlista just nu. Hela ordet skriker andra äckliga ord som; tråkigt, schema, passa tid, väckarklocka, skolmat, plugg, tvång.
Min fråga är varför måste det vara så? Varför kan man inte bara hitta på saker mitt i veckan, roliga saker som förgyller dagen som att dygna, bli schitzofren, gå på en fest, åka fram och tillbaka till norge, baka 7 olika kakor på tid, få fobi för runda skålar eller vad som helst. Ge mig det, döda vardagen åt mig. Vi bara låter dagarna rinna förbi, vi drömmer så mycket om helg och lov att vi glömmer att leva i nuet. Vi glömmer att göra något bra av stunden just nu, när det är just nu som faktist räknas. Att tänka efter före är något som inte hinns med riktigt och helt plötsligt är det sista dagen på sommarlovet och flera månader av Vardag väntar.
Nej ni jag ska börja njuta, och jag ska sakta men säkert döda Vardag. Haha "jag ska sakta men säkert döda var dag" höll jag på att skriva. Avslutningsvis vill jag bara tillägga att glöm inte bort att älska så mycket ni kan, allt och alla.
xoxo